Reumatiker Världen

Det har varit en tuff helg, både fysiskt och känslomässigt. Jag har städat undan det sista ur mitt och Kjells liv, kändes det som. Jag plockade ihop det vi hade tagit upp till vårt lilla fritidshus som vi har i väglöst land, så många tårar igen... Det är väl så med sorg att den känns och gör riktigt ont när man känner sig lite extra ensam, utsatt och med en djävulsk värk som tog över helt och kontrollerade hela min kropp. Jag själv fanns någonstans längst inne i denna smärta och visste inte riktigt hur jag skulle ligga, sitta eller gå utan att det gjorde ont. Jag tog mig ut på natten för att kissa och höll inte på att komma upp men med hjälp av ett träd tog jag mig upp och höll på att ramla framåt men hann ta tag i trädet. Det här går inte, tänkte jag och tog mig in igen. Vad hade jag gjort om jag hade ramlat, långt uppe i en stuga i väglöst landskap utan mobilt täckning. Tänkte jag och saknade dig, till slut fanns det inga tårar kvar.

Jag har två reumatiska sjukdomar och hEDS ett sjukdomstillstånd i bindväven som orsakar svaghet och instabilitet i många av kroppens strukturer såsom leder, hud, och mjukdelar. Det tillsammans med reumatiska sjukdom som spondylartrit, generell artros och spinal stenoser i ryggen och nacken gör mitt liv till en kamp, känns det som i varje fall plus på det så har jag en whiplash skada i nacken som orsakar yrsel och illamående när den triggas igång.

Jag blir så liten och sårbar när smärtan och stelheten tar över och kontrollera mig och mina tankar. För att inte tala om de blåmärken som dyker upp lite här och där på min kropp när blodkärl brister av överansträngning som hänger samman med hEDS och det händer i mina krassa stunder att jag tänker, nu går det snart en propp som inte är ytlig och då är det över. Det finns en större risk för hjärt-och kärlsjukdomar vid reumatiska sjukdomar och hEDS så visst kan jag tycka att min rädsla är befogad, men den kommer endast när jag har som mest smärta.

Det är kämpigt ibland och idag var det en sådan dag men jag gick till arbetet för att gå hem kort därefter i tårar. Jag klarar inte alltid att ta in det som händer runt omkring på jobbet när smärtan och stelheten är som värst, samtidigt som jag fortfarande kände mig ledsen efter helgens ihop plockning i stugan som var både en fysisk och mentalt känslomässig utrensning.

  När jag kommer hem då ligger tidningen Reumatiker Världen i brevlådan och jag blev glad. Glad av tidning ! då kanske ni förstår vad lite det behövs för att göra mig glad en dålig dag.

Det första jag gör när jag kommer in är att påbörja en 12 dagars behandling av celecoxib för att häva den mest akuta inflammationen i lederna, förhoppningsvis kommer det att kännas bättre inom några dagar. Jag har tidigare tagit biologiska läkemedel men var tvungen att sluta med dem på grund av en kraftig astma reaktion så nu behandlas jag endast med kemiska läkemedel när det är som mest besvärligt. Jag undviker tabletter så långt som det går men ibland har jag inget annat val.

Jag brygger mig en kopp kaffe och lägger jag mig på soffan och börjar bläddra i Reumatiker tidningen. Jag läste först om Lisa Ridzén som har ankyloserande spondylit och hennes kamp mot sjukdom och hur hon isolerar sig i sovrummet när hon var som mest nedbruten av smärta och knappt kunde gå. Det var där inne i sovrummet som hennes författarskap tog fart. Intressant och inspirerande. 

"Hur man hanterar långvarig smärta.

"Inte en svaghet att be om hjälp.

"Hur det är att ligga själv i ett rum och känna hur helt basala saker tas ifrån en.

"Hur mindfulness gav mig en andra chans i livet.

"Varva ned med Yoga Nidra.

- några axplock ur dagens Reumatiker Världen.

Jag har beställt boken Du är inte din smärta, av Staffan Portin som var på botten, både fysiskt och mentalt och var nära att avsluta sitt liv när han fick en insikt som förändrade allt.

- Jag insåg att jag inte är min smärta. Det blev en vändpunkt: säger han och jag beställde boken.

Yoga Nidra verkar också jätteintressant som handlar om att bara vara och inte göra, något som jag kommer att utforska och ta till mig. Jag tror på alternativ egenvård och praktiserar den själv.

Jag är inte ensam om att kämpa mot sjukdom, vi är många och det behövs mer till forskningen, så gå in på reumatiker.se och ge ditt bidrag, som Ulrika Toft Hansen, landslagsspelare handboll säger i dagens tidning. "Smärtan syns inte utanpå, men den finns där varje dag"

Jag kan bara hålla med om det och att det tar på energin, orken och humöret att leva med kronisk smärta.

 

Foto vy från stranden i Övre Vuolosjärvi.

Sätt dig ner en stund och ta en paus.

Andas

Bli medveten om det som finns

runt omkring dig, just nu.

Det andra året !

Jag förlorade min sambo i cancer för drygt två år sedan. Fem år och fem månaders kamp mot sjukdom, tiden, livet och att ta sig ut ur den mörkaste sorgen och tillbaka till livet. Jag kommer alltid bära med honom och vår tid i mitt hjärta men det här andra året efter hans bortgång har varit svårt. Jag förlorade min livskamrat och hela vår vardag, det vi hade och gjorde tillsammans. Efter allt det svåra som kommer efter ett dödsfall fick jag ta tag i "vårt liv" det vi hade byggt upp tillsammans som jag nu stod ensam i.

 

Tre månader efter begravningsceremonin gick mitt flyttlass från vår fyra till en tvåa, jag satt många kvällar och kända att jag inte riktigt hade landat i allt och tre månader senare sålde jag stugan som trots allt var min oas men för svårt att vara kvar i själv på grund av ekonomi, hälsa och med alla känslor som jag idag förstår att jag tryckte undan, långt bakom i mitt omedvetande.

 

Det andra året, är året när allt det praktiska var gjort, när det fanns utrymme inom mig då slog sorgen till enormt hårt och allt började komma tillbaka till mig: Händelser och ord, Vad sa hon egentligen och hur såg stödet ut från vänner och från arbetsplatsen ? Och det började göra riktigt ont när jag förstod hur en del hade mött mig under vår stora livskamp och sedan under min stora förlust, Vad sa hon egentligen åt mig under mina svåraste stunder när jag behövde ett stöd som mest, det är tankar som har kommit tillbaka till mig, under det andra året. När liver vänder då betyder omtanke och vänskap allt.

 

Känslan av att hitta tillbaka till glädjen är stor och det betyder så mycket när mina barnbarn kommer springande mot min famn när jag hämtar de från förskolan, det är kärlek. 

 

När man vaknar på morgonen och ser färgerna när man dricker sitt morgonkaffe ensam;

- Det är då man vet att man kommit ut ur sin sorg.

 

Livets olika vägar !

 

 

Jag har haft ett foto intresse redan när jag gick på högstadiet och valde genom hela skoltiden Foto som fritt valt ämne, det var så härligt att stå nere i mörkerrummet och framkalla sina egna bilder till doften av framkallningsvätska. En härlig känsla och jag förstår nu att jag skulle ha valt den yrkesbanan men livet ville annat, eller jag gjorde andra val och började mina yrkesår inom servicebranschen för att sedan landa inom vård och omsorg, vilket jag absolut inte ångrar. Men intresset för fotografering har följt med hela tiden som ett hobbyintresse som ger mig glädje och det känns så roligt att jag igen har börjat se "glädjen till att ta en bra bild"

 

Livet vänder är ett riktigt bra uttryck och nu känner jag mig lyckligt lottad som har så många fina människor runt mig, min familj, vänner och kollegor, det betyder mycket och jag har hitta tillbaka till sig själv. Till den jag var innan och jag har blivit mer trygg i min egen person efter min stora förlust när jag var tvungen att ta farväl av dig min älskade vän. Vi växer ur svåra livssituationer. 

 

Mitt foto som har varit veckans bild på P4 Norrbotten, denna vecka.

 

 Solens strålar bryter sig genom träden och speglar sig i det öppna vattnet.

 

 

 

Jag önskar er en riktigt fin helg, gör det som får just dig att må bra.

 

~En del av oss har aldrig

riktigt haft tid att vara

lyckliga för att vi har varit för

upptagna med att vara starka.

 

 

Potpurri av bilder

 

  

Gråväder och småkyligt men uppfriskande promenad runt Sandstensberget.

 

 

 

  

Förmiddagspromenad, klart och vackert ute.

Isen hade lagt sig på den lilla myrsjön och en skridskoåkare hade också tagit sig ut, kanske första skridskoturen för den här hösten.

 

 

 

 

Mina barnbarn har sovit över och kan bära ryggsäcken själv, sa de. Älskade ungar !

 

 

 

 

     

" Ser du Månen där du är i kväll"

~saknad och acceptans.

 

 

 

 

Poikkijärvi kyrkogård.

Vackert står det mäktiga korset längst ut på udden mot Torneälvens strand

~Alla helgonas helg

 

 

 

     

Vy från Luossavaarabacken upp mot Norgevägen

 

 

 

 

En fin lekplats intill utsiktsplatsen med bord och bänkar.

Nybyggt vid Luossavaarabacken.

 

 

 

 

Vy över lokstallarna mot Ädnamvaara.

 

 

 

 

Vi får plusgrader igen och nästan all snö smälter bort.

Jag njuter också av den varma dagen och går ut på en runda men halkar och faller handlöst bakåt. 

Mörbultad, småsår och hjärnskakning.

Opererat ryggen för 5 månader sedan, aj aj 

 

 

 

 

 Jag fotade några bilder innan jag föll.

Så gott som snöfritt

Märkligt novemberväder

 

 

 

Den tunna isen som hade hunnit lägga sig hade tinat bort.

Märkligt novemberväder

 

 

 

Det börjar bli kallare och snö väntas till helgen som kommer.

  

Spången över myren till den fina rastplatsen vid Rautasälven.

En plats med många minnen från min tonårstid och från mina barns uppväxt.

 

 

 

 

Det börjar bli kallt och det här få bli den sista turen ut med fika för i år.

Det kommer en ny vår, känns positivt att tänka så

och jag kunde inte avsluta mina turer bättre än vid Rautasälven.

~En vår och sommar i läkning ute i naturen.

 

 

 

 

 En kvällspromenad under månskenet.

Livet är bra ändå, trots allt.

~med broddar på skorna.

 

 

 

Hemma på min gata. 

Gamla hus som bär på minnen.

 

 

 

 

Bekymmersfritt

Som det ska vara när man är liten.

Älskade barnbarn. 

 

 

 

Det finns människor som hatar dig utan anledning

och det finns människor som älskar dig utan anledning.

Här är grejen.

De hatar eller älskar dig inte, de är

bara hatiska eller kärleksfulla.

 

Det har inget med dig att göra !

Det handlar inte om dig, det handlar om dem !

 

Öva på att inte ta in saker personligt !

--- Isaac Sian

 

 

 

 

När den varma årstiden går över till den kalla årstiden.

 

När den varma årstiden går över till den kalla, när naturen sprakar i alla gyllene färger och luften är klar och frisk. Hösten den fantastiskt vackra årstiden; men det är nu som jag som oftast går in i skov, lederna värker och tarmen lever sitt egna liv.

 

Att leva med en spondylartrit och generell artros är en utmaning som inte syns utanpå och svår att förstå för många. Men det bekommer mig inte nämnvärt eftersom jag har bra självkontroll över min kropp och hälsa.

 

Jag håller sjukdomen som bäst i schack med rörelser, sömn och återhämtning. Jag vaknade tidigt i morse med en kramp smärta från ländryggen och upp mot huvudet, jaha tänkte jag, som har planerat in en vandring med en kompis idag. Typiskt ! men jag ska göra mitt bästa.

Med hjälp av en antiinflammatorisk tablett, en kopp kaffe, yoga, meditation och healing startar jag upp dagen.

 

och min kropp kommer igång.

 

Jag började med solhälsningen och satte mig sedan ner på yogamattan och lät kroppen vila under lämpliga, lugna och stilla yoga positioner. Kände hur värmen spred sig i kroppen och sedan under meditationen la jag focus på kronchakrat ~ jag vet att mitt högre syfte uppfylls nu.

Jag och min kropp börjar komma överens och jag gör mig klar för en vandring, vi ska försöka ta oss upp efter Kurravaara berget och jag hoppas så innerligt att vi tar oss till toppen. Vädret och bra och viljan är stark.

 

Livet går framåt

men lev i nuet

och titta inte bakåt

mer än för att ta lärdom.

 

 

 

 

Den grannaste årstiden

Vi har kommit in i september och in i den grannaste årstiden då färgerna skiftar i rött, orange och gult. Luften är klar och frisk även om löven har fallit ner helt från vissa träd så ligger de som ett färggrant täcke som lyser upp marken. 

     

Det är en skön känsla när kvällarna börjar bli mörka igen efter en sommar med midnattssol, även om jag älskar våra ljusa nätter så är det mysigt när mörkret faller på med tända ljus och fönsterlampor. Det ger mig en ombonad hemma känsla. Tryggt och skönt på något vis.

Något annat som också ger mig en bra känsla, det är att koka sylt, saft, kräm och marmelad av årets bär och rabarber. Tror att det bottnar i ett arv från när vi människor överlevde på det naturen gav, långt tillbaka och givetvis är det ett arv från mina föräldrar samtidigt som att jag inte tycker att köpes sylten, saften, krämen och marmelad smakar särskilt gott heller.

    När vi var barn så doppade vi rabarber i socker och åt som godis, sött och surt på en och samman gång. Det blir inte sommar på riktigt utan rabarber, brukar jag tänka, men jag doppar de inte i socker längre utan gör kräm, saft, marmelad och sommarens bästa paj får bli en smulpaj med rabarber , vaniljsås och en klick grädde.

 Foto: 2013 i Kurravaara

    Hjortron köper jag sedan många år tillbaka och varje år blir jag lika nöjd, jättefina och välrensade hjortron som jag kokar till sylt. En delikatess.

  Sista bäret är lingonet som jag också köper sedan något åt tillbaka men jag kan sakna känslan av att sitta på stugbron och rensa lingon efter det vi hade varit ute i skogen och plockat. När vi satt vid elden och doften av kok kaffet som spred sig runt oss.

fina minnen ~ mina minnen

Loppis

Något annat roligt som det finns gott om på hösten så är det Loppisar, överallt. Vi for runt på fyra olika loppisar i söndags och gjorde fynd på alla fyra. Barnbarnen hittade leksaker och julgranskulor bland annat, det är så roligt att se hur mycket de uppskattar att åka på loppis och leta grejer. Spännande och roligt.

  Mina loppis fynd.

Ett fat i nysilver som kommer att bli fin till julbordet, både till en hel laxsida och som bricka till sillen, romen, äggen och rödbetssalladen. Sedan hittade jag två kaffekoppar Blåklint i jättefint skick. Jag har fyra stycken sedan tidigare och blev riktigt nöjd över köpet som kostade sammanlagt 30 kr. Ett fynd.

När löven faller

och luften blir kallare

är hösten här 

och jag får köpa

nya vinterskor.

Sommaren 2024

 

Jag har läkt, både kroppsligt och själsligt. 

 

Vi har haft en bra sommar med många fina dagar. Min lilla uteplats fick vara min egen lilla oas under den första läkningstiden efter ryggoperationen i slutet på maj.

 

 

I sällskap av Flisan 

 

  

och barnbarnen ♡

 

 

 

Kiruna

 

Jag ökade på mina promenader vecka för vecka, från någon meter till 2.4 km. Nu känner jag en glädje av att komma ut på promenader, efter motionsspår och ut i naturen så ofta jag bara kan.

 

 

Vi har allt det fina just utanför husknuten.

 

Tistel: Styrka och uthållighet. 

 

 

 

Tinktur

 

Tinktur på sprängticka/chaga och ekologisk vodka. Tre droppar om dagen boostar immunförsvaret, bekämpar inflammation och reglerar blodsockret. Kraftfull antioxidant.

 

 

 

Bortom smärtan

 

Blossom Taintons bok.

Hon delar med sig av hennes fysiska och mentala berg-och dalbana, hur det har varit att gå från ett aktivt liv till en vardag som präglas av läkarbesök och rehabilitering. 

 

Jag kan känna igen mig i så många situationer som hon tar upp, om att aldrig låta sjukdom och skador bli min personlighet. Jag brukar säga att jag har två ryggrader, en skruttig som ställer till det för mig och en mental stark ryggrad som tar mig uppåt och framåt. 

 

 

 Rökt sik.

 

När jag var barn och till för några år sedan var rökt fisk något jag åt till vardags under sommarhalvåret, en delikatess. Den här köpte jag i Jukkasjärvi på midsommaraftonen för 150 kr, lite dyrt kanske, men så värt.

 

 

 

Pitehavsbad

 

Jag åkte på en ensam semester. Första dagen var svår och jag kände av ensamheten och jag tänkte: Varför gör du så här mot dig själv ? Saknaden och sorgen tog över men under de här dagarna hände det något inom mig. Det är svårt att förklara med ord men som att ha gått med ett öppet sår som har värkt och svidit under en längre tid som nu fick tid att läka...

Det var det här jag behövde för att komma framåt. 

 

 

En dagstur upp till Abisko och Björkliden. 

  

Lapporten

 

  

 Silverfallet

 

Utlopp till Torneträsk

   

Vacker och rofylld plats.

Väl värt att besöka

 

  

För både stora och små

 

 

Motionslinga 

  

Naturen har börjat gå över till höstfärger. Luften blir klar och kallare.

 

 

 

Foto från idag när jag tog ut min friskvårds timme och gick efter Lombolospåret som ligger intill stallet.

 

Gruvan som gör och förgör Kiruna, som skakar och river vår mark itu, som ber oss flytta på oss för att malmen måste upp.

 

 

 

Hur jag läker min kropp och min själ ~ lånad bild

 

 

 

 

Alla årstider har sin charm.

 

 

~ ett inlägg av bilder

 

 

 

Övre Vuolosjärvi

 

Det är ett tag sedan senaste inlägget och jag börjar detta med ett foto som jag tog för en vecka sedan när jag och min son åkte upp för att se till den lilla stugan med det stora hjärtat som jag kallar den. En liten stuga i väglöst land med knappt någon mobilt nätverk, just vid och kring stugan är vi helt utanför nätverket och det tycker jag är skönt. När jag kommer dit stänger jag av mobilen och öppnar den bara för att kunna ta bilder. Lyxliv med solceller, gasol spis/ugn och en radio som enda länken ut i världen. Vattnet tar vi från en kallkälla som inte fryser på vintern, gott, kallt och friskt. Några rader om en plats som är ett arv från mina farföräldrar och som betyder mycket.

Jag har tagit mig igenom det första året av sorg och saknad. Det går i vågor och så får det vara för det tomrummet du har lämnat efter dig är stort. 

Ett tomrum som jag ibland kan stanna i och känna av din närhet, jag pratar med dig och du ger mig kloka svar. Men det är ett tomrum som jag fyller med aktiviteter, umgänge med vänner och tillsammans med mina barn och barnbarn för livet är inte alla förunnat och något vi måste bli bättre på att ta tillvara på, även då sjukdom gör sig påmind.

Men visst är det en konstform att leva med sjukdom och skada men jag tror att när vi går igenom svåra och tuffa saker och situationer så blir vi bättre på att ta hand om oss själva och att vi blir starkare och mer toleranta samtidigt som vi blir bättre på att sätta gränser och säga Nej. Det har jag blivit i varje fall och så handlar det om åldern. Har man fyllt 60 år så har man väl lärt känna sig själv och vad som är bäst för en själv. 

Jag jämförde anteckningar

med en av mina vänner

som förväntade sig

allting på jorden

och är besviken

när något är sämre

än det bästa.

Och jag upptäckte, 

att jag börjar

i den andra ytterligheten:

jag förväntar mig ingenting

och är alltid full av tacksamhet

över ganska

anspråkslösa gåvor.

~ Ralph Waldo Emerson (1803 - 1882)

 

 

Tredje advent, en vecka till julafton och två veckor kvar av året 2023. 

Det har varit ett år som präglats av sorg efter min älskade livskamrat och själsvän. Jag vet att han bara vill mitt bästa och går vid min sida som stöd men det kan göra riktigt ont i själen när jag behöver honom som mest och när jag tänker tillbaka på hur han fick kämpa för att få leva kvar, för det var inte så här det skulle bli. Jag bär hans kärlek till mig och till livet i mitt hjärta, för alltid.

  Älskad och saknad, så länge vi pratar om dig lever du kvar.

Hur går man tillbaka till en vardag som fungerar på alla plan ? Den vardagliga glädjen med alla vardags bestyr som bara går utav farten ? Det är några av mina tankar idag samtidigt som jag inser att det snart har gått ett år sedan du lämnade oss och samtidigt känns det ibland som igår. Ett år av känslor som har gått från djupaste dal till toppar av glädje och sedan ner igen och upp igen.... det får vara sammanfattningen av 2023.

Det som 2023 har lärt mig är att det alltid är jag själv som är ansvarig för mina känslor även om jag blir sårad eller dåligt bemött så är det mitt ansvar på hur jag låter det påverka mitt eget mående och om jag känner mig utnyttjad ja då är det för att jag tillåter det. Vi bär alltid ett eget ansvar över våra tankar och känslor så ge inte bort det till någon annan, ta alltid hand om dig och låt dig få må bra oavsett vad och ta alltid eget ansvar över dina handlingar. 

 Lite av mina tankar när jag tänder tredje advent ljuset och dricker mitt morgonkaffe.

Den helande kraften.

Jag byter ämne till den helande kraften som jag har inom mig. Jag har fått olika frågor under åren som till exempel den här av en vän

- Vet du vad jag tänker ? Nej jag vet inte vad du tänker, när vi umgås då är jag bara i mina egna energier annars hade det varit väldigt jobbigt att leva. Hon skrattade och sa Skönt !

Från en klient

- Hur kunde du veta allt detta ? Ja när jag öppnar upp för de helande läkande energierna tillsammans med mina guider och dina då sker det magi och ibland kommer andevärlden in. 

Från en klient

- Värmer du dina händer på något sätt, typ på ett element innan vi börjar behandlingen ? Nej det är den gudomliga healing kraften som känns på det här sättet, energin som kommer genom mina händer är varm.

Idag från en klient som vill boka

- Vad är reiki och fungerar det på distans ? Reiki är en djupt avslappnande och samtidigt en effektiv behandlingsform mot till exempel smärta och stress, fysiska och mentala spänningar, det är en form av healing och Ja det fungera lika bra och på samma sätt på distans.

Jag brukar tänka hur hade det varit för mig utan denna läkande kraft. Jag har en ryggrad som är allt utom bra. En gång när jag själv gick till en Reiki healare för att få hjälp att släppa blockeringar och spänningar i kroppen, då sa hon 

- Märklig känsla, som om du har två ryggrader. Ja, sa jag det har jag nog, en fysik dålig och en stark mental som hjälper mig framåt i livet. Och så är det. Vi kan så mycket mer än vad vi tror och när vi slutar begränsa oss och väljer positiva tankar då sker det små vardagliga underverk i livet.

Så utan min egen läknade kraft då hade jag nog livet varit svårare och i mer smärta.

 

Lyfter man blicken

finns inga gränser.