Övre Vuolosjärvi

Det är ett tag sedan senaste inlägget och jag börjar detta med ett foto som jag tog för en vecka sedan när jag och min son åkte upp för att se till den lilla stugan med det stora hjärtat som jag kallar den. En liten stuga i väglöst land med knappt någon mobilt nätverk, just vid och kring stugan är vi helt utanför nätverket och det tycker jag är skönt. När jag kommer dit stänger jag av mobilen och öppnar den bara för att kunna ta bilder. Lyxliv med solceller, gasol spis/ugn och en radio som enda länken ut i världen. Vattnet tar vi från en kallkälla som inte fryser på vintern, gott, kallt och friskt. Några rader om en plats som är ett arv från mina farföräldrar och som betyder mycket.

Jag har tagit mig igenom det första året av sorg och saknad. Det går i vågor och så får det vara för det tomrummet du har lämnat efter dig är stort. 

Ett tomrum som jag ibland kan stanna i och känna av din närhet, jag pratar med dig och du ger mig kloka svar. Men det är ett tomrum som jag fyller med aktiviteter, umgänge med vänner och tillsammans med mina barn och barnbarn för livet är inte alla förunnat och något vi måste bli bättre på att ta tillvara på, även då sjukdom gör sig påmind.

Men visst är det en konstform att leva med sjukdom och skada men jag tror att när vi går igenom svåra och tuffa saker och situationer så blir vi bättre på att ta hand om oss själva och att vi blir starkare och mer toleranta samtidigt som vi blir bättre på att sätta gränser och säga Nej. Det har jag blivit i varje fall och så handlar det om åldern. Har man fyllt 60 år så har man väl lärt känna sig själv och vad som är bäst för en själv. 

Jag jämförde anteckningar

med en av mina vänner

som förväntade sig

allting på jorden

och är besviken

när något är sämre

än det bästa.

Och jag upptäckte, 

att jag börjar

i den andra ytterligheten:

jag förväntar mig ingenting

och är alltid full av tacksamhet

över ganska

anspråkslösa gåvor.

~ Ralph Waldo Emerson (1803 - 1882)

Tredje advent, en vecka till julafton och två veckor kvar av året 2023. 

Det har varit ett år som präglats av sorg efter min älskade livskamrat och själsvän. Jag vet att han bara vill mitt bästa och går vid min sida som stöd men det kan göra riktigt ont i själen när jag behöver honom som mest och när jag tänker tillbaka på hur han fick kämpa för att få leva kvar, för det var inte så här det skulle bli. Jag bär hans kärlek till mig och till livet i mitt hjärta, för alltid.

  Älskad och saknad, så länge vi pratar om dig lever du kvar.

Hur går man tillbaka till en vardag som fungerar på alla plan ? Den vardagliga glädjen med alla vardags bestyr som bara går utav farten ? Det är några av mina tankar idag samtidigt som jag inser att det snart har gått ett år sedan du lämnade oss och samtidigt känns det ibland som igår. Ett år av känslor som har gått från djupaste dal till toppar av glädje och sedan ner igen och upp igen.... det får vara sammanfattningen av 2023.

Det som 2023 har lärt mig är att det alltid är jag själv som är ansvarig för mina känslor även om jag blir sårad eller dåligt bemött så är det mitt ansvar på hur jag låter det påverka mitt eget mående och om jag känner mig utnyttjad ja då är det för att jag tillåter det. Vi bär alltid ett eget ansvar över våra tankar och känslor så ge inte bort det till någon annan, ta alltid hand om dig och låt dig få må bra oavsett vad och ta alltid eget ansvar över dina handlingar. 

 Lite av mina tankar när jag tänder tredje advent ljuset och dricker mitt morgonkaffe.

Den helande kraften.

Jag byter ämne till den helande kraften som jag har inom mig. Jag har fått olika frågor under åren som till exempel den här av en vän

- Vet du vad jag tänker ? Nej jag vet inte vad du tänker, när vi umgås då är jag bara i mina egna energier annars hade det varit väldigt jobbigt att leva. Hon skrattade och sa Skönt !

Från en klient

- Hur kunde du veta allt detta ? Ja när jag öppnar upp för de helande läkande energierna tillsammans med mina guider och dina då sker det magi och ibland kommer andevärlden in. 

Från en klient

- Värmer du dina händer på något sätt, typ på ett element innan vi börjar behandlingen ? Nej det är den gudomliga healing kraften som känns på det här sättet, energin som kommer genom mina händer är varm.

Idag från en klient som vill boka

- Vad är reiki och fungerar det på distans ? Reiki är en djupt avslappnande och samtidigt en effektiv behandlingsform mot till exempel smärta och stress, fysiska och mentala spänningar, det är en form av healing och Ja det fungera lika bra och på samma sätt på distans.

Jag brukar tänka hur hade det varit för mig utan denna läkande kraft. Jag har en ryggrad som är allt utom bra. En gång när jag själv gick till en Reiki healare för att få hjälp att släppa blockeringar och spänningar i kroppen, då sa hon 

- Märklig känsla, som om du har två ryggrader. Ja, sa jag det har jag nog, en fysik dålig och en stark mental som hjälper mig framåt i livet. Och så är det. Vi kan så mycket mer än vad vi tror och när vi slutar begränsa oss och väljer positiva tankar då sker det små vardagliga underverk i livet.

Så utan min egen läknade kraft då hade jag nog livet varit svårare och i mer smärta.

Lyfter man blicken

finns inga gränser.

Allahelgona helg.

Jag har som många andra besökt kyrkogården idag för att tända ljus och mina tankar vandrade bakåt till minnet av mina kära som fick lämna oss alldeles för tidigt.

Jag undrar hur många steg jag har vandrat på kyrkogården denna sommar och höst, otaliga steg, fram till din minnesplats. Idag var det särskilt svårt att gå till din plats och tända ett ljus för ensamheten gör saknaden så mycket större. Du följde alltid med mig till kyrkogården i Poikkijärvi, skottade fram mina föräldrars gravplatser när det behövdes och hjälpte till att få fram lyktorna om de var fastfrusna. Idag gjorde jag det själv och ensamheten kändes större än vanligt men det gick bra och ljusen är nu tända i deras lyktor.

Det har gjort något med mitt inre av att ha förlorat dig och jag har vuxit mig starkare. Det händer att sorgen golvar mig och jag känner mig alldeles tröstlös men jag tar mig upp och tillbaka och tänker att det är så här det får vara nu så länge det behövs. Jag tillåter mig att gråta och sakna dig när det behövs.

Jag tände tre ljus i kapellet, ett åt er var och det kändes fint.

Vad man än tror

om död och himmel

så pågår livet här på jorden 

i full fart.

Att lyssna till sin egen viskande vilja är inte alltid så lätt att möta även om den skriker högt. Du hör och du vet men kan inte komma den till mötes av olika anledningar. Det kan handla om ekonomiska förutsättningar, hälsa, att du är fast i ett negativt tänk och... ja det finns tusen olika orsaker till att vi inte kan fylla vår egen viljas önskan.

Jag har fått gåvan att hela och den ger jag gärna bort. Det finns ett talesätt som säger att vi alla föds med en gåva som vi sedan ska ge bort. Vilket jag gör och som får mig att må bra, att ge gör gott.

Själva healing behandlingen upplevs avkopplande och behaglig. Rummet fylls av en varm och ljus energi som går dit där det behövs i din kropp och till din själ. Ibland kan det behövas återkommande behandlingar för att lösa upp det som skaver och det som smärtar eftersom det kan ligga kvar blockeringar och smärtor djupt inne i kroppen som är väl inbäddade och kan till och med vara i det undermedvetna som kan göra att du inte mår bra, inte får ihop din vardag och som håller nere din självkänsla.

När du sedan låter blockeringar, rädslor och olösta konflikter och annat som har stannat i din kropp komma till ytan gör det ont. Det gör ont och det kan vara en tuff process att möta. Efter en session kan du känna av allt från glädje, upprymdhet till trötthet, tårar och ilska, alla känslor är sanna och de är dina. Alla mina sessioner går i kärleken och ljusets tecken och jag fyller alltid på med det gudomliga ljusa kärleksfulla energin från universum.

Jag fick en fråga här om dagen från en klient, hon frågade hur jag kunde veta och att hon nu mår så mycket bättre, hennes självkänsla och självförtroende var uppfyllt med insikt, styrka och kärlek inför hennes framtid.

Jag sa att det är så här det fungerar med energi samarbetet mellan mig, mina guider, hennes guider, universums energi och att det är hon själv som gör det största jobbet och att jag alltid avslutar med att fylla på med det magiska healande ljuset som hjälper henne framåt på hennes livsväg. Vi har alla vår livsväg utstakat innan vi föds in på jorden.

Det är inte helt lätt att förklara healingens kraft med ord och det är inte lättare att förklara intuitivt mediumskap, hur man läser av energier osv. Om du känner dig nyfiken, känner att det finns något mer, en kraft du vill utforska, något som väcker ditt intresse och som får dig att harmonisera, gör som jag och sök dig till etablerade skolor och lärare. Meditation är ett utmärkt sätt att koppla av på som hjälper till att komma upp och in i universella energier.

Jag har alltid tyckt att det är roligt och rogivande att fotografera naturbilder och märkte av att jag har tagit många bilder på vägar och stigar den senaste tiden. Jag kände efter och förstod att dessa bilder symboliserar min väg framåt och att jag har börjat lyssna till min viskande vilja. Jag ger mig det bästa efter år som har varit fylld av kamp, sjukdom, dålig ekonomi, medberoende och ensamhet men även kärlek, kärleken till mina barn har alltid drivit mig framåt, kärleken till mina djur och kärleken till livet, till dig.

Si, efter natten kommer alltid dag, och

såret läks och sorgen har en ände.  

~Gustav Fröding

Sommaren börjar gå mot höst men ännu har vi fina varma sommardagar och då är det skönt att bara sitta ner med en kopp kaffe på uteplatsen här hemma och lyssna till sommarpratarna, det ger mig avkoppling och får mina tankar och känslor att stilla sig. Ibland så sitter jag bara i min egen tysthet och läker mig från tre år och nio månaders sjukdom, sorg, kamp och död. 

Cancer, ett ord som skapar rysningar och när du står mot denna fruktansvärda sjukdom som bryter ner kroppen bit för bit, som river, raserar och förstör hela kroppen då är du liten och maktlös. Min sambo fick en aggressiv spridd  prostatacancer, en första svår diagnos. Vi fick diagnosen i oktober 2019 då var min dotter höggravid och vi valde att inte berätta något innan barnet var född. En märklig känsla men fantastisk på samma gång att få blanda stor lycka och glädje med den oron och sorgen vi hade av det tunga cancerbeskedet. 

Det första cancer året var fylld av okunskap, sorg, rädsla, kärlek och framtidstro. Kommer så väl ihåg känslan inför den första cytostatika behandlingen, nu skulle cancern motas bort. Vi ville och vi trodde. Han var redan tärd känslomässigt och fysiskt av hormonbehandlingen som startades upp efter första besöket hos urologen. Jag såg rädslan och jag kände rädslan. Ett bakslag av en allvarlig blodförgiftning som de lyckades behandla med stark antibiotika under isolering på sjukhuset, Endast jag fick komma in med munskydd och att hålla avstånd. Kjell blev rastlös mot de sista dagarna av behandlingen och det gjorde gott i mitt hjärta, nu ville han ut och hem. 

PSA värdet gick ner efter cytostatika behandlingen och vi kunde leva ett hyfsat bra liv trots allt under en tid. Att hålla uppe en vanlig vardag och göra vardagliga saker var viktigt för honom, det mådde han som bäst av. Det höll i sig ett år och sedan blev det mesta en svår svår kamp mot sjukdom, smärta trötthet, ångest och oro. Det hände att jag vaknade av att han låg på golvet, hade ramlat på natten och inte kunnat ta sig upp. Den hjälplösheten i honom var svår att se, han var ju den starke, den som alltid hjälpte andra och som aldrig bad om hjälp förutom mot slutet när han var tvungen.

Idag har det gått ca 6 månader sedan min sambo förlorade sin största och tyngsta kamp i livet, kampen mot cancern. Och vad han kämpade, vad vi kämpade, vi grät, vi var arga och mot slutet var det jag som fick vara den starka av oss. Nu får jag trösta mig med att du är där det inte finns sjukdom och att du återigen är i friska positiva energier. Du kommer till mig och hjälper mig här på jordelivet när jag behöver det. 

Alla som har förlorat någon kär vet hur ont det gör och hur svårt det är att hitta tillbaka till livet, få vardagen att fungera och att få till hälsosamma vardagsrutiner. Att laga middag till en har varit svårt och det är det fortfarande men det börjar gå framåt. Jag har inte riktigt landat i allt förrän nu. Nu finns det tid för att tänka på sig själv, gå och simma, ta en promenad, läka själen och så har jag tagit upp min rehab träning efter axelprotes operationen som jag gjorde för drygt ett år sedan, något som kom att hamna på sidan för vi hade en större kamp mot cancern framför oss. 

Jag har sorterat, kastat och packat bland saker och ting i ett halvår. Jag förde Kjelles kläder och skor till Rödakorset och det var väldigt känslosamt att lämna hans kläder, för det var ju inte så här det skulle bli. Jag sålde möbler, inredning och husgeråd inför en flytt till en mindre lägenhet och flyttlasset gick ner i maj, fyra månader efter det jag satt och höll dig i handen när du lämnade mig. Surrealistiskt, overkligt och samtidigt verkligt. 

Nu i juli har jag sorterat, kastat, gett bort och tagit med mina personliga saker från min stuga som ligger ute till försäljning. Jag vill och behöver få ett liv som jag hanterar och jag bygger upp mitt liv för andra gången. Ett stilla liv är det jag önskar mig och tänker ge mig. 

Jag saknar dig och pratar med dig varje dag. Jag känner att du kommer nära och hjälper mig när jag behöver det. 

~ Älskar dig

Jag saknar fortfarande dem som inte

längre är hos mig, men jag är tacksam att

jag har fått älska dem. Den tacksamheten

har nu till slut övervunnit sorgen.

~  Rita Mae Brown.

Första gången utan dig gör ont.

Först morgonkaffet i stugan utan dig, varje gång jag gör något som blir första gången utan dig gör ont. 

Jag har gått igenom sorg när mina föräldrar gick bort tätt efter varandra och alldeles för tidigt men det går inte att förbereda eller rusta sig mot den smärta som sorgen skapar. Det behövs bara att jag för ett kort ögonblick vill berätta något åt dig för att förstå att det går inte, du är borta för alltid även om jag bär med mig din energi och kärlek så är du fysiskt borta. 

Vi hade roligt tillsammans, vi kunde vara sårbara inför varandra och vår kärlek växte sig bara starkare av påfrestningar. Vi hade andra planer än det här.

Jag pratar med dig varje dag om mina tankar och vardagliga ting. Jag har fått tag på en toppen lägenhet och jag kände så tydligt att du var med mig när jag tittade på den och du hade trivts så bra där, det finns ett förråd med bänkar och ett eluttag. Jag kan se hur du hade stått där inne och skruvat och micklat med ditt. Det var inte så här det skulle bli.

Jag har börjat se hur mitt liv ska bli och även om jag gråter och faller så vet jag att jag har styrkan för att gå framåt även om det är mycket att ta i och ordna upp innan jag är i fas med mitt liv.

I stillheten

finner jag svar.

När sjukdomen tog över och jag förlorade dig.

Cancer..... hemska sjukdom som bit för bit tog dina krafter och plågade dig hårt. Till slut orkade du inte längre och fick somna in, du tog ditt sista andetag och jag satt hjälplös bredvid med tysta tårar på min kind för jag såg hur tärd du var av sjukdom, dina krafter var slut och din själ lämnade din kropp, all smärta var över. Jag sa att jag förstår att du nu ska dö, att jag förstår att du är rädd men att du får släppa taget så att du får komma till ro och komma ifrån sjukdomen och att jag finns intill, att jag klarar mig. Nu är jag kvar med min smärta av saknad, hur ska jag kunna komma vidare när ditt tomrum är så stort. Ensamheten är stor och svår även om jag inte är fysiskt ensam så känner jag mig väldigt ensam.

Jag har svårt att förlika mig med att du inte längre finns intill, att jag inte kan sitta och småprata med dig om vardagliga ting. Att du är borta. Hur ska jag kunna komma vidare ? 

Sorgen går inte att jämföra eller förbereda sig för. Den sitter i hjärtat och det kan bara behövas en doft, ett ljud, ett minne som påminner mig om dig för att jag skall brista ut i gråt.

Det finns dagar då jag känner mig starkare, dagar då jag känner att du ger mig styrka att gå vidare. Dagar då jag känner en stor och varm tacksamhet över att jag har fått uppleva dig, att jag har fått ta emot din kärlek och omsorg över mig. Du gav mig så mycket, mer än du nog förstod. Jag är så tacksam över att jag fick dela mitt liv med dig.

Du var en stor man med så många sidor, mjuk, omtänksam, stark, plikttrogen, barnkär och tyckte om djur, pratade aldrig illa om andra, uppmuntrade när man tvivlade eller hade stött på hinder. 

Jag är så tacksam över allt det vi fick uppleva tillsammans.

      Du och jag. 

När du började med din första cytostatika behandling sa du: Tänk att små barn måste genomgå detta. Du kände för alla barn som får cancer och började stödja barncancerfonden varje månad. Du tänkte på alla barn som drabbades och kämpar mot sjukdomen. Ditt hjärta var stort, starkt och vackert. Jag är tacksam över att jag har fått dela ditt liv.

  Sista sommaren satt du ofta ute på stugaltanen när det var varmt. Vi visste att den här dagen skulle komma men det går inte att förbereda sig ändå. Du fattas mig enormt mycket. 

Du må vara bort från min sida

men du är aldrig borta

från mitt hjärta.

Allahelgonahelg

En helg då vi tänder upp kyrkogården till ett stort ljushav och jag liksom tusentals andra har varit och tänt ljus vid våra käras gravplatser denna helg. Jag minns vem de var och vad de betydde för mig och som vanligt berättade jag vad som har hänt sedan sist och hur min livssituation ser ut. Jag berättade att tvillingarna fyller ett år och att det inte dröjer länge innan de ställer sig upp på egna ben och tultar iväg. Jag berättade att lillpigan blev allvarligt sjuk i veckan men att det vände till det bättre. Det fanns som inget annat alternativ än att allt skulle bli bra, älskade lilla barnbarn.

Jag berättade också hur svårt det är i livet just nu och att jag har bäddat in mina känslor i bomull för att orka. Att familje stödet från det hållet saknas totalt, det har ju aldrig funnits där om jag ska vara helt uppriktig. Jag vet att ni har sett och hört det men jag berättar det ändå, känns lite lättare när jag lägger ord på det. 

Poikkijärvi Kyrkogård intill Torneälven.

Endast den som lever och har levt med en svårt sjuk anhörig vet hur hela livet kastas omkull. Hur alla känslor far mellan hopp och förtvivlan för att ibland rinna ut till ingenting. Det är då jag stänger av och tillåter mig att sakna vårt liv innan sjukdomen. Nu lagar jag lunch och middag för en och äter ensam. Ibland vet jag inte hur jag ska kunna få i mig mat själv eftersom sjukdomen gör att han mår illa och spyr av matlukt. Det som ingen kan förstå innan de hamnar i samma livssituation. Det är så lätt att glömma bort att det finns någon intill som lever i denna vardag.

Det jag vet är att jag inte orkar helt ensam utan behöver stöd och avlastning. 

Tack till er som jag brukar gå ut och äta lunch med, tack till dig som bjuder hem mig på middag ibland för utan mat orkar jag ingenting. Tack till er som kommer då jag bjuder på mat och äter tillsammans med mig. Då får han vara med om han orkar och kan. När jag kommer hem från jobbet och ställer mig trött och hungrig vid spisen för att fixa till lunch då mår någon illa bakom mig och jag kan ingenting göra mer än att finnas intill. Så visst betyder ni mycket, ni som finns runt mig.

Livet är skört och varar inte för evigt så

ta hand om varandra och

var rädd om dig själv.

Tappar du bort dig själv

då har du tappat allt.